WSMS möter Iain Hendersson

Solen sken på vår förhyrda buss när vi rullade in på Edradours parkerings- plats, något spänd inför mötet med en av whisky historiens stora.
I en artikel i Whisky Magasine från 2002 beskriver Dave Broom sin träff med en man full av pondus  -Iain Hendersson, då på Laphroaig. "När jag träffade Iain var jag skräckslagen" var hans analys.
Att dessa ord fanns med mig när Tony och jag traskade från parkeringen mot detta natursköna destilleri, ska jag inte förneka.

  

 

 

När vi stegade över den lilla bäcken på en välvd bro, stod Iain utanför Edradours butik och samtalade med en man i kilt. Han väntade oss, då jag hade avtalat tid sedan någon månad. Att han inte var någon "skrivbords produkt" var lätt att förstå när vi tog i hand. Valkiga och nötta händer med spruckna naglar vittnar om en praktiskt arbetande destilleri chef.
En destilleri manager som verkligen brinner för sitt jobb, från den stund han hälsade "good morning", talade han och gestikullerade oavbrutet med en skottes glödande språk.
På frågan, - är du en perfektionist ? svarade han och rev sig på hakan,
- förmodligen inte, jag är en ingenjör, fast min fru Carol anser att jag är besatt.

Det var som ingenjör Iain startade sin whisky karriär, innan dess hade han seglat på haven i 13 år, och hade förmodligen fortsatt om inte kommande fru Carol äntrat scenen. 36 eller 37 år gammal börjar han som ingenjör på det vackert belägna Bunnahabhain, men ett destilleri med väl många "starts and stops" för Mr Henderssons smak, han blir dock "whisky biten". Iain har lite svårt att särskilja alla destillerier då han har verkat på 13-14 stycken.
 

  

 


 		 Det fösta som dock utgör den stora    skillnaden är tiden på Glenlivet, - ett    klassiskt destilleri, som gav mig stor erfarenhet.
- Jag är formad i "Chivas skola", säger Iain.
Chivas var den stora mjölk kon under denna tid, innan single malt hade slagit igenom.
Men toppstyret inom "Chivas" gav Iain allt mindre spelrum för sina egna ideér, plus det ständigt återkommande havet, eller avsaknaden av havet.		  

 

- Jag har havet i blodet, missförstå mig inte, jag gillar hela Skottlands terräng, men för mycket berg ger mig en klaustrofobisk känsla.
Förmodligen är det anledningen till att makarna Hendersson spenderar all sin lediga tid vid Fife på östkusten där de äger ett hus. Ett nödvändigt andningshål för Iain.

Efter en tuff men karaktärs danande tid på Glenlivet , blev nu Bladnoch Iains hemvist. Skottlands sydligaste destilleri innebar ett personligt uppsving och ett kärt återseende med havet.
Med ett större ansvar som innebar ett tydligare styre, trivdes Iain som fisken i vattnet. Carol involverades allt mer och tillsammans med de anställda byggdes ett besöks center på all deras fritid !
Känslan man får när man möter Iain Hendersson är just denna, en enkel man, som möter människor på alla plan, kompromisslös, stolt men med en oerhörd ödmjukhet och erfarenhet som få kan mäta sig med inom hela whisky industrin.
Bilden av ett barn i en godis affär möter mig också, han älskar sin position, där han står och gestikulerar och trivs i sin gröna Laphroaig (!) tröja i solen.

Nästa stopp i karriären blev antagligen det som fick Iain att sätta sin fot i historie böckerna, Laphroaig.
- Like an infection in my blood, svarar Iain på frågan vad Laphroaig betytt och fortfarande betyder för honom. Här går det i ett rasande tempo, han berättar anekdoter och historier i ett virrvarr och kommer till slut fram till att han....
-....aldrig, aldrig skulle lägga Laphroaig på sherry fat.
 

  

 
Efter 13 år på Laphroaig var det dags för pensionering, trodde de flesta, även Iain. Men ett ägar byte på Edradour gav Iain ett oväntat erbjudande.
- Jag skulle arbeta 2 dagar i veckan, resten av tiden kunde vi (Iain och Carol) spendera i Fife.
Nu, fortsätter han, är jag bara ledig på Lördagarna, - Söndagarna går åt till att underhålla den gamla utrustningen som Edradour innehar.
Det märks att det är något han gillar, att få svetsa och arbeta med händerna ger en osökt koppling till tiden på Bladnoch, som enligt Iains utsago var en lycklig tid i hans liv. 		   

Spåren på Edradour finns redan nu efter Mr Hendersson, bland de första besluten han tog var att lägga flertalet Edradour fat på finishar, dvs att få en intensivare smak- upplevelse med hjälp av att lägga whiskyns sista år på annat fat än deras vanliga sherry lagring. Bägge undertecknade fick smaka på en "burgundy finish cask strength" som överraskade med en smaktäthet och komplexitet som Edradour 10 Y kanske saknar.
 
Framtiden då , Iain är fullt övertygad om att det, trots Edradours lilla produktion, går att hålla en jämn, hög standard på destilleriet.
- Det är viktigt att vi satsar på kvalité, det är enda chansen för ett så litet destilleri att överleva.
Öppenheten vad det gäller produktion och produkter ligger honom varmt om hjärtat. Med 13 år på Laphroaig har han nu möjlighet att blanda de tills dags datum så traditions bundna typerna av Highland whisky och Islay whisky.		    

Det är nu Iain släpper bomben !
- Jag gillar torviga effekter, så vi har köpt in mältat korn på 50 ppm (!), buteljering kan man räkna med från 5 - 7 år framåt.
Om vi som whisky älskare kommer att få en rökbomb i stil med Lagavulin eller man kommer att samköra de nuvarande äldre mältningarna med de nya fick jag ingen tydlig klarhet i. Vi kan dock räkna med en klar riktningsförändring vad det gäller Edradours destillat.
Samtidigt drog jag mig till minnes ett varningens finger höjt av ingen mindre än
Mr Hendersson, då på Laphroaig, i en artikel varnade "Mr Laphroaig" för en kommande exploatering av rökig whisky, även från höglands- och kanske speyside destillerier. Kanske skulle de, enligt Iain, ha en förödande effekt på de av tradition rökiga whisky sorterna från Islay.
Min följdfråga kändes narturlig.
- Vad anser du om destillerier i allmänhet som börjar röka sin whisky, pga allmänhetens tryck ?
- Jag gillar rökig whisky och ägarna har valt denna inriktning, sammtidigt som allmenheten kräver mer rökig whisky.
Svaret kändes väl också naturligt, det är väl en hedersak att inte tala emot sin arbets-
givare.

Att Edradour behöver sälja bättre är klart, när det framöver kommer nya utgifter för destillerierna i form av en sk "strip stamp". En del oinitierade olyckskorpar hävdar att små destillerier som Edradour kommer att bli tvungna att lägga ner, detta förnekar dock Iain det bestämdaste.
- Det finns två vägar att gå, köp in en "strip stamp" - stämpel maskin till en stor kostnad eller skicka alla flaskor till ett annat destilleri till en i längden ännu större kostnad, säger Iain.
"Strip stamp" är en stämpel som i framtiden förmodligen kommer bli obligatorisk på alla whisky flaskor i Skottland. Ansvaret ligger på destilleriet självt att ordna att stämplen hamnar på flaskans etikett. Det räcker dock ej att bara stämpla etiketten, som förmodligen hade förenklat en hel del för destillerierna, hela flaskan skall vara med i proceduren.
 
Efter ungefär en och en halv timme känner vi oss färdiga och tackar Iain för intervjun.
En stor ödmjuk man som brinner för sitt gebit.

 

Niklas Carlsson
Tony Sjöström (Foto)

    

Home